Jess, idag har jag jobbat typ 8 timmar. Helt okej dagis å ganska snälla ungar. Men jag vill verkligen inte jobba på dagis! Inte fär att barnen skriker eller att fröknarna är lite.. Ja, som dom kan vara, utan.. jag vet inte, det känns verkligen helt fel!

Satt på bussen på väg till jobbet imorse och funderade om jag skulle hoppa av bussen, gömma mig nånstans och grina tills dagen var slut. Bara försvinna ett tag, glömmas bort, ingen som ringer och frågar om jag kan jobba. Visst, jag kan ju säga nej när dom ringer å frågar om jag kan jobba, men då ringer dom till af och säger det, å så ringer af till mig å frågar varför jag inte kan jobba. (dom har gjort så en dag när jag inte kunde jobba när jag skulle på utedag med elias dagis) Orkar inte hålla på att förklara.. Jag kan ju låta bli att svara, men då kan dom oxå meddela af. Jag hatar af! Sluta bry er!

Nä, nu måste jag duscha, det är ju en arbetsdag imorgon oxå. Tyvärr.