Det är inte samma sak som när jag vaknade imorse. Allt är konstigt, världen känns lite mer ensam. Allt var bra, tills jag såg.. Just det, såg ingenting för det fanns inget att se. Allt blev liksom svart, eller någon annan mörk färg, folk pratade, jag vet inte om det var med mig eller med varandra, jag svarade inte iaf. Ville bara hem. Hem till min trygga soffa där inget ont kan hända mig. Ligga där och glömma bort, iaf en stund.

Varför?! Varför just jag?! Vad gjorde jag för fel??

Allt är annorlunda nu, det känns ända ut i fingertopparna.

På onsdag ska tomheten bort. Långt bort. Kunde ha blivit annat. Kunde ha varit hemma och varit glad. Kunde ha skrattat nu istället. Men nej