Igår ja.. Allt gick ändå bra, bättre än jag hade trott. Kan bero på att jag hade lilla Peka med mig, kändes inte så ensamt då.

Fick ligga ensam i ett litet "bås" med draperier först. Fick supersnygga kläder och sen kom en halvförkyld tant å hämtade mig. Sen fick jag en spruta som gjorde mig snurrig, sen minns jag inte mer.. När jag öppnade ögonen såg jag massa folk som gick omkring. Det första jag sa var

-Vars är Petra?

Som tur var så var hon bara på andra sidan "väggen" som dom sen tog bort. Allt hade gått bra. Det känns ganska skönt nu ändå, nu när allt är borta, allt som inte skulle vara där. Nu är det dags att gå vidare. Jag har ju kvar min lilla gullunge. Eller ungen som älskar att hitta på hyss.. Eller han försöker ju bara hjälpa till lite. Igår när jag kom till köket hade han redan varit där i säkert 30 sekunder, så han hade hällt ut en näst intill FULL strösockerpåse (1 kg påse) på golvet!! Ja hoooooja. Sen tittar han på mig alldeles jätteglad och säger leende -Mamma dammsuga!

Ja.. Vad ska man säga.

Jag har det bra ändå. Det andra får vänta, vi klarar oss så bra så.