Idag är det är ny dag. Imorgon är en annan dag. En dag som jag inte längtar efter direkt, men som ändå måste genomlevas. Önskar att det snart vore helg. Är hemma resten av veckan. Ska bara vara. Fast inte idag, idag är min lilla älsklingsunge hemma och gör mig glad/arg/frustrerad och allt man nu kan bli. Han hängde lite i gardinerna idag.. Lite för mycket kanske. Nu ligger gardinerna + gardinstång i våran säng.. Så kan det gå om Elias är lös.

Nu sitter han på tv-rumsbordet och tittar på.. Långben eller nåt.

Tänkte gå på stan, men tror inte att jag orkar. Ska nog bara vara hemma. Iaf ett tag till. Går kanske utanför dörren framot eftermiddagen. Måste ju få lite friskluft. Fast jag kan ju öppna ett fönster. Eller två.

Just ja.. Göra lunch, mindre roligt. Vad ska vi äta idag? Korv? Blää.. Jag är så dålig på att göra lunch.

Det är inte samma sak som när jag vaknade imorse. Allt är konstigt, världen känns lite mer ensam. Allt var bra, tills jag såg.. Just det, såg ingenting för det fanns inget att se. Allt blev liksom svart, eller någon annan mörk färg, folk pratade, jag vet inte om det var med mig eller med varandra, jag svarade inte iaf. Ville bara hem. Hem till min trygga soffa där inget ont kan hända mig. Ligga där och glömma bort, iaf en stund.

Varför?! Varför just jag?! Vad gjorde jag för fel??

Allt är annorlunda nu, det känns ända ut i fingertopparna.

På onsdag ska tomheten bort. Långt bort. Kunde ha blivit annat. Kunde ha varit hemma och varit glad. Kunde ha skrattat nu istället. Men nej